Bland alla människor (dag 4)

Foto: Mike Larsson

Theodor!

Hade en märklig upplevelse idag. Satte mig ner på ett café och försökte skriva. Vad som helst. En dikt. En sång. Eller rent av en novell. Helt av allt ville jag dock sitta där för mig själv, liksom utanför allt, och bara iaktta det som hände omkring mig. Är inte det en konstnärs uppgift? Att stå utanför och iaktta? När min blick så svepte över lokalen fastnade den vid ett par ögon som mötte mina med en intensitet som gjorde att jag kände mig både trygg och illa till mods på samma gång. I alla fall började jag drömma ihop en värld där hon och jag (för det var av allt att döma en “hon”) började samtala, hur allt vi sa förde oss närmare och närmare tills vi oundvikligt skulle kyssas och efter det inte kunna vara ifrån varandra. Att jag överhuvudtaget inte pratade med henne har förföljt mig hela kvällen sedan dess. Jag har blivit en osocial jävel! Men allt fanns ju egentligen bara i mitt huvud, hela hennes och min story. I alla filmerna är ju allt så fasligt vackert, visst måste man ha med “den stora konflikten” när de bägge missförstår varandra och skiljs åt, men i slutet så springer han efter henne när hon precis ska åka iväg med något flyg eller tåg eller taxi eller whatsoever. Och allt slutar lyckligt. Hur det går sen får vi aldrig veta, men vi tänker oss förstås att det är en guldglittrande tillvaro där de aldrig mer kommer att ifrågasätta varandra som partners. De bara vet.

Men tillbaka till min upplevelse, för jag kom sedan att tänka på min utekväll, hur jag försökt nå precis det där. Men nu när jag inte aktivt sökte det så fanns det bara på något oförberett, magiskt sätt. Jag skulle vilja be dig om en förklaring men jag tror bara att det skulle förstöra allt… Och precis nu när jag skrev det där så slog det mig: Jag skulle inte prata med henne! Vårt möte var perfekt precis som det var, en massa ord och småprat efter det hade bara förstört allt. Vi är så fokuserade på att allt måste leda till någonting (som vi bestämt vad det är) för att vara på riktigt. Jag måste försöka spara den tanken på något vis. Eller behöver jag det? Fan! Jag tror jag håller på att tappa det! Så förvirrad av allt. Vad är rätt? Vad är fel? Och hur hittar man den där jävla magkänslan alla snackar om?

Peace! /Stans blivande magkänsle-expert, ska bara gå en kurs