Bygg upp (dag 13)

Bild: Mike Larsson

Theodor!

Jag förstår det nu! Jag förstår allt, det är vad jag envisas med att tro i alla fall. Första åtgärden blir att sluta skriva de här breven och göra dig till mottagare för vad som händer i mig. Kanske har du funnit det hela intressant, kanske inte, men de senaste nästan två veckorna har jag förstått vad jag måste göra och att det är något jag måste göra själv, utan dig och utan gårdagens spöken. Jag behöver bygga vidare, resa mig ur askan om du så vill. Jag har en berättelse i mig som måste ut och det får bli där jag börjar. Du vet att jag högaktar dig och våra samtal om allt, men just den här resan får bli min egen fullt ut nu. Jag tror vi (jag) försökte leva kvar i det gamla men när det gamla lämnade oss så hade vi ingenting kvar att enas i. Det är gott så, jag litar på att ”om Gud vill och skorna håller” så hittar vi nya vägar till varandra.

Kan jag hitta min plats i den här stan till slut? Eller är det dags att bara boka en tågbiljett och ge sig av? Har lite svårt att sortera i mina impulser. Ena stunden tänker jag det ena, andra stunden tänker jag det andra. Kanske borde jag inte tänka så mycket; tankarna har för mig alltid varit som den där jobbiga vännen som aldrig vill gå hem. Men ändå dras jag till att vrida och vända på saker i skallen tills jag blir tokig. Har jag ingen självbevaresledrift? Och nu sitter jag med en massa lösa trådar som jag bara vill plocka upp och connecta - just i de tankar som jag kanske inte borde ägna mig åt. Moment 22? Fast jag tror det hela egentligen är enklare än vad det verkar. Sluta resonera, bara gör! Vi borde bara bygga det bästa vi kan för stunden och ge blanka fan i vad som händer sen med det vi skapat. Hoppa och blunda kanske man kan säga.

Med all kärlek och tills nästa gång. När det nu blir. Alltid din vän.