Så mycket kallare, Ellinor (dag 9)

Foto: Mike Larsson

Theodor!

Jag skrev igår om min osäkerhet inför existerande livsåskådningar och det innefattar också den du undervisade mig om. Det är som att jag inte kan släppa tanken på att så fort vi är tvärsäkra på någonting är vi i någon mån ute och cyklar. Jag har aldrig varit tvärsäker på någonting någonsin. De få gånger jag ens varit i närheten av det har jag (ofta efter att jag reagerat) snart fått se en annan bild, något som gör att det jag trodde inte längre känns så självklart. Och, det här bara dök upp som en tanke nu, ju mer vi försöker övertyga andra om att vi har rätt, desto mer osäkra på vår sak är vi. Det är som att vi försöker övertyga oss själva med alla argument, men det fungerar inte, kommer aldrig att fungera. Känner jag mig trygg med min egen ståndpunkt eller övertygelse behöver jag inte argumentera för den. Ju mer ilska, hat, vapen och hot, desto större osäkerhet. Det finns mycket osäkerhet i den här stan, Theodor! Eller har jag ritat in mig i ett hörn där mina tankegångar motsäger varandra nu? Ah, dessa förrädiska ord och deras förmåga att röra till det! Men kanske menar jag att trygghet och tvärsäkerhet är vitt skilda saker. Och om man är trygg i att vara osäker (eller i alla fall icke-tvärsäker) så är det en annan sak än att vara otrygg med detsamma. Makes sense? Vete fan om jag själv fattar.

Hur som helst slutade det med att jag drack en flaska vin och ringde upp Ellinor klockan tre på natten. Jag hade förstås glömt det men det är hennes födelsedag idag. Det måste ha funnits i mitt undermedvetna när jag bestämde mig för att ringa henne just den här morgonen. Vi pratade kanske en halvtimme och jag tror att vi bestämde att vi skulle träffas någon dag. Jag har saknat henne! Ingen har någonsin känt mig som hon och jag har gång på gång förbannat min dumhet den där dagen då jag lämnade henne för åtta år sedan. Världen kändes lite mindre stor och skrämmande i hennes närhet men jag var ung och rastlös och ville bort från allt som hade med trygghet att göra. Hon hade helt enkelt blivit för viktig för mig! Innan jag somnade fantiserade jag ihop en hel framtid för mig och Ellinor men det är nog att hoppas för mycket. Jag vaknade av att telefonen signalerade nytt meddelande där det stod någonting om ett flygplan som flugit in i en byggnad i New York, Om ändå Ellinor varit här.

Alternativ version: