TV-bild i B moll (dag 2)

Bild: Mike Larsson

Theodor!

Det har varit en omtumlande dag för mig. Jag inte var jag ska börja, det var ju så längesedan jag skrev till dig nu och jag har ingen bra ursäkt. Kanske gjorde våra samtal att jag till slut inte orkade tänka längre. Livet blev så konstigt och invecklat när jag försökte se det genom dina ögon. Du sa så kloka och vettiga saker men jag kunde inte släppa känslan av att du bara gömde dig bakom någon slags intellektuellt påläst mask. Egentligen hade inte du heller någon aning om någonting, eller hur? Hur som helst var det kanske därför jag drog mig undan och tog till första bästa medel att stänga av tankarna.

Det är ingen överdrift när jag säger att mitt liv de senaste åren bestått av vad som visats i min TV-apparat. Filmer, komediserier, såpor, matlagningsprogram, tävlingar och ibland även nyheterna även om jag oftast bytte kanal då. Det var ju det där jag ville slippa. Ibland svarade jag inte ens i telefon. Ibland levde jag nästan som vanligt fast med ogenomträngliga skygglappar. På senare tid har dock någonting förändrats även i den låtsasvärld jag tog min tillflykt till. Som att verkligheten envisades med att försöka nå mig. Tänk dig att du tittar på ett moln utan annan anledning än att betrakta molnet för vad det är och så avtecknar sig plötsligt ansikten och figurer i det. Precis så kändes det och jag vet inte om jag någonsin kan sudda ut de bilderna.

Det är alldeles tyst här nu. TV:n är en gång för alla avstängd och jag vankar av och an i lägenheten och undrar hur jag ska börja leva igen. Jag vill inte att du svarar på mina brev då jag har för avsikt att skaffa mig en egen världsbild den här gången. Hoppas du förstår vad jag menar.

Alltid din vän. Om än frånvarande.